Hällpetters Maria Bergström

 

 

HÄLLPETTERS MARIA BERGSTRÖM

 

Jag är en skrivande människa. Det är orden som är penslar och palett i min värld, det är så jag får uttryck för min kreativitet och skapandelust. Det är dessutom mitt levebröd.

Under åren har jag skrivit för de flesta av våra vanligaste veckotidningar, väldigt ofta för Land, Populär Historia och under flera år för facktidningar om skog och skogsbruk. Jag har producerat reklamtexter, kommunala utredningar, pjäser, sångtexter och vad som helst med samma lust och glädje.

 

Det jag är mest stolt över och det viktigaste är att jag har skrivit och gett ut en serie med illustrerade album om historiska personer. Albumen används mycket i skolor och framförallt på olika besöksmål kopplade till ämnet, exempelvis vid Falu Gruva, Stockholms slott, Mårbacka, Vasamuseet, Medeltidsmuseet för att nämna några. Albumen är skrivna för barn och hela idén är att väcka ungas intresse för historia. Jag lurar dem lite helt enkelt, barnen läser ett seriealbum men i själva verket så blir de fullproppade med historiska fakta.

 

Klicka här att läsa mer om albumen >>

 

Jag har fått bra recensioner, det gör mig glad >>

Det spelar egentligen ingen roll vad jag skriver om, bara jag själv fattar intresse för ämnet. Och vilken tur jag har som får lära mig så mycket! Exempelvis så har jag tillsammans med Anna Lundin gett ut en bok om akupressur på hund för Ica Bokförlag. För att kunna göra det så behövde jag lära mig en hel del om TCM, traditionell kinesisk medicin. Och när jag skrev om Fet Mats så utbildade jag mig till gruvguide av bara farten.

Tillsammans med Björn Kronvall har jag gjort och en bok om Dalarna.

Den ser du på bild här till höger.

Dalarna ja, vi tar det på en gång...

Jag kommer från Hällgårdarna i Sågmyra där min släkt finns upptecknad från 1600-talet. Det är ingen slump att det står Hällpetters Maria i passet och jag bär mitt gårdsnamn med stolthet. Däremot så har jag inte tillbringat så mycket av mitt liv där. Min uppväxt och skolgång har delats mellan Stockholm och Spanien, Las Palmas närmare bestämt.

Kanske blir det så att kärleken ökar med avståndet? Det finns dock lite av hatkärlek till det här landskapet.

Dalarna kan bara bli för mycket ibland. Hon är som en dominerande mor och håller hårt i navelsträngen.

 

Jag bor i Svabensverk som ligger i Hälsingland, fast mitt på gränsen. Jag ser Dalarna från mitt köksfönster.

Genom fönstret ser jag också våra två hästar och en åsna. Salah al Din är en andalusier född utanför Malaga, den stora Rex är en korsning nordsvensk och varmblod och åsnan Putte är en fransk Poitou. Jag blir glad av att titta på dem. Alla människor borde ha en egen åsna tänker jag ibland.

När jag inte skriver, pysslar i hemmet, umgås med familjen och mina djur eller roddar med Konst i Byn så funderar jag på saker.

Som att vi inte vill ha vindkraft i våra skogar >>

Eller lägga pengar på nya hoppbackar >>

Eller lämna människor i sticket när vi har möjlighet att hjälpa >>

 

Det är valår i år. Det gör mig trött.

Trött på allt prat. När ska vi inse att vi måste ta hand om varandra?

Att det enda som gäller är - mest nytta åt flest antal människor. Att så många som möjligt ska ha det bra.

Valår. Vad skulle Pippi Långstrump ha röstat på, eller min gamla mormor, Karl Bertil Jonsson eller Jesus från Nasaret?

 

Jag ska fundera på det. Kanske tar jag en ridtur ner till Amungen och sätter mig där en stund.

 

Svabensverk är fint, välkommen till vår utställning i sommar.

Under tiden kan du läsa mer om Svaben här >>

Kul att prata med dig en stund, vi ses!

Rex, åsnan Putte och Salah al Din

Ojén, Malaga

Kolningsån, Enviksbyn

Lappland

En bok om Dalarna

Akupressur på hund

Putte. Åsnor är mycket speciella. Gör inte misstaget att tro att de som hästar fast med långa öron. Det är de inte.

Åsnor har sin egen agenda som de håller fast vid med stor beslutsamhet. Ja, envist helt enkelt.