Jonny Svanberg

JONNY SVANBERG

En värld av färgers alla kulörer har alltid funnits inom mig, och den har sitt eget behov av att förmedla

sig och komma fram. De har formats och uppstått ur betraktelser och förnimmelser i skymning,

under månens förmörkelse och med dimman som klädnad. Mina sinnen har blivit en palett med

naturkrafters omfång. Stundom vulkanisk och dynamisk i färg och form, stundom stillasittande enbart

lyssnande i samklang med skogens små väsen.

De kan stundom vara av fullständig flygandeflängenergi och högt, högt ovan molnen, ut ur vår jordiska

atmosfär och vidare mot evighetens stora frågetecken. Allt hemmahörande i mitt hjärta och min värld.

Mina sinnens rymd rymmer storslagenheten, hemlighetsfullheten och ständigt det älskade.

Att växa mig stor innbär för mig att se min litenhet.

 

Jag bor sedan i höstas här i Svabensverk och min hemmavistelse i dessa miljöer är ej helt obekant, tvärtom, märkvärdigt bekant. Kan hända att tidens kam en gång för länge sedan gav mig själv rådet, "Du Jonny, det är dags att återvända och stanna så länge det behövs". Så det gör vi. Stannar så länge det behövs, min hund Tonydog, kattera å två alldeles bedårande undulater.

 

Mina minnen och sinnen samarbetar i skapandeprocessen. Jag vill att betraktaren ska uppleva och känna sig delaktig i min process.

Att spegla sig själv i annan själ är också modet att se, se sig själv med solsida såväl som skuggor, så som ovan, så och nedan. Mycket intressant.

Mina händer är mycket angelägna om att uttrycka form, och i dagsläget är det leran som arbetar i samtalet.

När jag skulpterar så trivs mina händer. För ett antal år sedan gav jag efter för min längtan att söka mig kunskapens vidare möjligheter vad beträffar skulpterandet och jag fann min mäster, Kent Boholm. Det var på dåvarande Fornby Folkhögskolas kurs vid Gruvstugan i Falun.

Han kom att betyda oerhört mycket för min konstnärliga och personliga utveckling. Han iakttog och betraktade och tillät oss att växa.

Vi krymte nog också lite ibland, men vi kom vidare! Det var en en mycket speciell och en mycket givande tid. Att få att tillbringa tid framför staffliet och tid i utvecklande bekanskap med materia och energi. Mina sinnen minns känslan av sten, lera, trä, gips och dofter av oljefärg i ateljén. Kroppen minns den ruffiga soffan som gav oss så goa stunder av vila då trötta ryggar tyngdes av beslut. En tid som jag behövde för att se mig själv.

Rex - en nyfunnen vän

Jag är född och uppvuxen i Alviksträsk utanför Luleå. Min mor och far bosatte sig sedan med oss ungar i Västmanland och fabriksorten Köping med tillhörande hamn. En mycket studerande tid följde för mig, studerandet av själar och deras kroppstempels förfall och tillväxt, upprättelser och benådning, skärskådning och utanförskap. Energi av mycket olika karaktärer var med mig, jag fann min gåva - betraktelsen. Den har under åren utvecklat sig väl, att iakttaga och välja estrad, jepp det har jag lärt mig. I mina val av verktyg oavsett skapandeformen är betraktelsen min, och efter förankring.bjuder jag upp dig till dans...

Jag var 12 år 1974 och fylld av färg och magi. Magin i mötet innan mötet. Kanske tänkte jag på Rex?

Det var mors dag och detta var min gåva till henne.

Tavlan hängde på mors hallvägg fram till hennes död 2006,

och därefter återvände den hem till mig.

 

Utställningar

Fornby folkhögskola.

Konst i Svärdsjö och öppet hus.

Köpings Konstförening.

Exposition av skulpturer i skyltfönster.

Svabensverk, Pannkakshuset.

 

För övrigt så puttrar percolatorn hemmavid för gäster som närmare vill beskåda mina alster. Välkomna!

 

Kyrktak, Falun

Modellskiss

Förälskelsens frustration

Självporträtt

Medial kamrat

Gruvstugan Falun